Näthinnan
Näthinnan har två olika receptorer, stavar och tappar, som samlar ihop informationen.
Tapparna kan urskilja ljusets olika våglängder och därmed färgerna medan de känsligare stavarna endast skiljer på vitt och svart.
Tapparna är verksamma under normalt dagsljus och gör det möjligt för oss att se färgerna i detalj. Funktionen är känd som dagsljus adaption.
När dagljuset avtar till en nivå lika ett välbelyst gaturum är tapparna mindre effektiva och de mer känsliga stavarna tar då gradvis över och det blir en blandning av stavar och tappar för att se.
Eftersom tapparna bara kan se svart och vitt blir det totala synintrycket av färger mycket lägre. Detta kallas mesotopisk vision.
I månljus slutligen, är ljusnivån mycket lägre än på en upplyst gata och tapparnas roll upphör. Ögat förlorar sin förmåga att se färger och stavarna tar helt över. Detta kallas nattadaption.
På senare tid har man upptäckt en tredje receptor som är speciellt känslig för de kortare våglängderna av synligt ljus. Denna tredje receptor är med och styr vår balans av stresshormonet Kortisol och sömnhormonet Melatonin.